Våra mammor och mormödrar älskar att berätta för oss vilka underbara hemmafruar de var i sin ungdom (inte som dagens ungdom). De förberedde allt själva och missbrukade inte halvfabrikat. De gav sitt hushåll enbart hemlagad mat. Varför dök då ”Hemköket” upp under Unionen, som ersattes av en mataffär? Förresten, båda företagen var mycket populära på en gång. Deras produkter var mycket efterfrågade bland stadsborna.
GettyImages
Köksbutik i Sovjetunionen
Den första kulinariska butiken dök upp i vår stad på 70-talet. Vid den tiden var ”Home Kitchen” moraliskt föråldrad. Det kunde inte tillfredsställa behoven hos mer sofistikerade konsumenter. Det var svårt att överraska kunder med borsjtj eller kotletter. ”Kulinaria” började vinna över kunder, inte bara med överkomliga priser och utsökt mat. Den lockade kunder med sitt rika sortiment och vackra design, speciellt om den låg på en välrenommerad restaurang.
© Depositphotos
Köksbutiken erbjöd halvfärdiga och färdiga måltider till upptagna hemmafruar. Eftersom alla diskar var tomma i slutet av arbetsdagen var det ingen som tvivlade på att produkterna var färska. Där kunde man köpa tillagat kött, kålrullar, färsk deg, pannkakor eller kokta grönsaker så att man snabbt kunde laga middag för hela familjen hemma eller bjuda på oväntade gäster. Hit kom folk för inlagda gurkor, tomater och kål. Här såldes originalsallader, fisk- och kötträtter för alla smaker och plånböcker. Om det absolut inte fanns tid att stå vid spisen kunde kunderna köpa färdigmat att ta med eller ta ett mellanmål på plats.
”Matlagning”-avdelningen var mycket hjälpsam för studenter, affärsresenärer och anställda i närliggande företag. De kunde äta här på billiga pajer med olika fyllningar, kotletter, korv i deg, stekt fisk, empanadas och smörgåsar med ost eller korv. Och de med sötsug kunde njuta av smördeg, olika kakor med protein- eller smörkräm, eclairs eller mördegskakor och sedan skölja ner det hela med te, kakao eller en kaffedrink.
© Pixabay
Visa upp din favoritbutik
Jag minns att jag och mina flickvänner sprang till Kulinaria, oavsett om vi hade fickpengar eller inte. För ett nickel kunde man köpa en munk eller en paj, och för tio kopek kunde man köpa ett glas juice. Och helt gratis fick man titta på de utsökta tårtorna i två våningar som gjordes på beställning till födelsedagar eller andra högtider, samt de lyxiga bröden som specialbakades för bröllop eller för att välkomna högt uppsatta gäster. Var annars kunde vi se sådan skönhet! När jag beundrade dessa mästerverk drömde jag om att bli konditor som barn.
© Pixabay
På displayen kunde man se gelé eller fylld fisk, en hel bakad spädgris eller gås. De var vackert dekorerade med blommor gjorda av råa eller kokta grönsaker, och de såg väldigt aptitliga ut. Dessa rätter förbereddes för banketter eller bröllop och visades i förväg för alla att se som diskreta reklam. Då fanns det inget internet för att lägga upp foton eller videor på webbplatsen som referens.
© Pixabay
Den kulinariska butiken var lätt att hitta på lukten: hela gatan var fylld av häpnadsväckande aromer från köket. Då hade man ännu inte uppfunnit moderna kåpor som girigt kunde absorbera aptitstimulerande ångor och hålla hemligt vad som lagades på spisen eller i ugnen. När man gick förbi kunde man kvävas av saliv.
© Instagram
Med Sovjetunionens kollaps blev kvaliteten på servicen vid Kulinaria avsevärt lidande. Dessa avdelningar har förlorat sin tidigare popularitet. Den allmänna krisen har gjort sig gällande. Men allt gick över, livet blev bättre och modet för halvfabrikat och hämtmat kom tillbaka igen och tog sin position ännu starkare. Nuförtiden är det svårt att hitta en person som aldrig har försökt laga frysta dumplings eller piroger och inte heller har beställt rätter för leverans.
Lagar du din egen mat eller köper halvfabrikat?
